Hur i hela friden kan man bli så besatt som jag har blivit av både boken "om man kunde drömma" och filmen "Twiligt" som är baserad på boken. Jag och Empo har även samma hobby just nu, det är nog det enda vi pratar om när vi ses.
Hur i hela friden kan detta komma sig? Måste även punktera att jag inte är en människa som läser, men denna bok kan jag inte lägga ner. Men som en klok kvinna sa till mig, att läsa blir man smart av, so i keep on going.

Filmen har funnits ute ett tag, men här är en bra trailer på filmen.
se den, upplev den, bli besatt av den!!!


kvaliten är inte den bästa.
Det kommer även ut en två i november som heter New Moon

Ibland så får man reda på saker som förändrar synen att se på saker och ting, i både gott och ont. Man frågar sig då, vad kan man göra för åtgärden? finns det att lösa? vill man vara en stärkande hand?

Träffade mamma och Amanda igår på daniels student, och idag sa vi hejdå på tågstationen i göteborg, det är alltid jobbigt att säga hejdå till dom, sen spelar det ingen roll om att vi kommer ses nästa vecka, det är bara jobbigt att vara ifrån dom. Ibland vill jag bara skit i allt, och åka hem!


"Mother, I thank you, for all that you've done and still do.
You got me, i got you - together we always pull through."

Igår var det en faktiskt bra kväll, helt okej! Mads kom över och jag förstår nu hur mycket det gör, att bara vara. att sitta i soffan och kolla på tv, samt kasta in lite ord eller meningar då och då... det går frammåt, men mycket långsamt.
Vill tacka alla mina nära och kära för erat stöd, det är guldvärt! ni vet vilka ni är.

en vecka kvar till sommarlov.




Your ride just came down in flames.

Hallå där ute?
kan inte jag få en Edward Cullen?


Sången som han sjunger strömmar ut ur mina högtalare, jag blundar och drömmer mig bort, jag drömmer om dig.
"låt mig ge dig ett tecken"

Jag har alltid velat sjunga, kunna stå på scen och sjunga med ett live-band. Att få respons av de som lyssnar. att få bli en riktigt artist. Det har nog varit min dröm sen jag var liten. det enda musikaliska som händer i mitt liv nu är att jag är med i Universitets kören, visst, det inte är inte så bara, men inte riktigt den sortens musik jag vill hålla på med... Jag fick även som present att sjunga i en studio. Men jag vill utvecklas mer. Jag vill kunna sjunga rent, och vackert. Jag vill kunna beröra folk med min röst och jag vill kunna förmedla känslor och åsikter.

Jag har en vän, som har allt det där som jag vill ha, hon sjunger som en ängel, hon har även fått mig att gråta av sin vackra röst, jag är inte den enda hon fått gråta... hon har en sån ljuv och fantastisk röst.



Hon är min Idol/Färjan - tezzi (haha, nu blir hon säkert sur)

Varför kan jag inte få ner det jag känner i ord?


"Standing by a broken tree
Her hands are all twisted,
She's pointing at me,
I was damned by the light coming out of her eyes,
She spoke with a voice that disrupted the sky,
She said "Walk on over here to the bitter shade,
I will wrap you in my arms and you'll know you've been saved"
Let me sign, Let me sign."
(Robert Pattinson  - Let me sign)


skickar även med lite ögongodis på Robert Pattinson.
(som för övrigt spelar Edward i Twilight)

Imorgon är det sista dagen med min etta-klass, att fem veckor går så jädrans fort. nästa vecka ska jag tillbringa med 5-åringarna på förskolan... Vi avslutar vårat temaarbete om boken Trutsommar, det har varit jätte kul att bygga en Ö med barnen, att de själva har fått vara kreativa och byggt, jag har bara varit där som stolpar och hjälpt dem med material.





visst är det en fin Ö och visst är dom duktiga? är så himla stolt över mina elever. Tråkigt att det är sista dagen imorn.

Ett samtal med C får mig alltid på bättre tankar! Får alltid mig att tänka till lite extra mycket på det jag har, att jag inte är ensam, fast ibland gör man lätt det. Man är helt själv på denna jord. Jag vet att detta är inte fallet. men sometimes this sucks. Idag är det bara en sån där dag, då allt bara känns blää... inte att jag är deppig eller så, men bara blä för allt, vill inte tänka... vill inget liksom... men C kan prata vett i mig. thanks lad!!

"Jag har läppglans, och en man vid mina höfter
Håll mig hårdare än vad mina jeans gör
dansar och dicker flera drinkar.
Jag behöver ingens tillstånd, jag gör vad jag gör
och bryr mej inte vad du säger, du hade din chans...
Nu får du lära dig hur det är att sakna mig."
- Beyoncé "Single ladies"

Morgondagens lektion handlar om känslor.

• Vad är känslor?
• vad finns det för olika känslor?
• när känner man känslor?
• hur känner man känslor?
• kan man symbolisera känslor med färger?
• kan man symbolisera känslor med rörelser?
• kan man symbolisera känslor med musik?

Det återstår att se hur resultatet blir.

Lördagen tillhörde äventyrens minnen. Från att sitta hemma i den blåa soffan och räkna hur mycket damm som samlats på tv-rutan blev kvällen fullspäckad med trevliheter. Min gode vän Patrise gav mitt ett textmeddelande om att inte fanns chans att skaka lite rumpa ikväll, jag fick då välja, fortsätta titta efter damm eller gå ut med mina kära kamrater, efter mycket funderingar så hade jag bestämt mig. Emelie och jag besökte staden och för att bli förfriskade måste man importera dricka till de där lila påsarna. Det är maj, utserveringarna har även öppnat sig för att ta in folk i sin famn, med en vas med öl, halva tiden i handen och andra halvan i munnen, blev det mycket prat och skratt. fast det är maj, så kom även kylan och hälsade på, vi ville inte stanna hos kylan, vi beslöt oss att hälsa på värmen som var gäst hos patrise.
Vid tolv på natten ville värmen gå och lägga sig, det blev mörkt och en bil körde upp på parkeringen, han fick en peng av oss, så körde han dit vi ville. kvällen var överraskande och spännande.
vad gott sällskap kan göra en lördagkväll i karlstad.

Kvällens kommentar kom när vi satt och spelade ett spel som går ut på att man får ett ord, som man ska förklara, utan att använda de orden som står på lappen.
Patrise: Ehh, han som spelar huvudrollen i Dirty Dancing?
Sophie: Åhh, Patrick Swayze...
Patrise: neeej...
(jag börjar undra, huh, hur tänker hon, efteråt måste jag ju få reda på vem hon menade)
Sophie: vem var det på kortet?
Patrise: Arnold Schwarzenegger...
Först bröt en tysnad ut, genom hennes vardagsrum, och sen var vi lost, skrattet tog över i mååånga minuter... herregud!
och ja, hon är jätte blond! :P

Vill uppmana mina läsare att det finns en person i mitt liv, som har världens vackraste röst.
Enjoy!!!

http://www.youtube.com/watch?v=4H6152LycNo&feature=channel_page

"vi får se' - jadu, vi ska bara se hela tiden, men jag ser aldrig någonting...."

Under denna praktik period har jag fått insikt av barns behov av trygghet och närhet. Den senaste tiden har jag ifrågasatt min egen utbildning, valde jag rätt inriktning?? Jag älskar verkligen min utbildning - estetiskt lärande. Jag tycker att det är så härligt att kunna lära genom lek, för lek är ett så viktigt redskap i skolan, att barn ska ha rätt till lek varje dag.
Men från att ha varit elevassistent och nu jobba med barn så börjar jag tänka om, fan, vill jag inte jobba med barn med speciella behov, samt ha estetiskt lärande? åh, mer att tänka på... vilket gör allt så himla jobbigare...
less to think about is my goal.

nehe, ingen som tog disken idag heller, åh, då måste jag alltså göra det själv? igen??? f**k it.

min praktik får mig på bättre tankar, vilket är skönt, jag trivs bra i min klass och det är välldigt goa barn.
Nu vet jag precis vilket åldersgrupp jag vill jobba med när jag är klar med mina studier. känns som att jag verkligen hittat rätt. Man blir så glad när man får positiv respons från sina elever också, idag delade vi in dem i tre grupper, var av en grupp skulle jag ta hand om, då hörde jag från klassrummet "yes" när den eleven fick reda på att den hamnat i min grupp. då smög det fram ett leende på mina läppar. De tycker även att jag är "cool" hehe.

ja, tänk om man bara var barn igen, då de lever i en trygg värld med de vuxna som stolpar som räddar dem ur allt ont. ja, tänkt om man var barn igen.


"jag ber dig att dra
men mina händer släpper dig inte
Dina läppar säger älska
dina ögon säger hata
det finns en sanning i dina lögner
jag betvivlar ditt förtroende
den du byggde upp
rev du lika snabbt ner"

Jag kan vara ett vrak på morgonen och jag kan även vara en riktig hagga på eftermiddagen, ibland kommer dessa utan förvarning, jag kan vara riktigt jävlig mot allmänheten.
Jag är som ett pussel som aldrig riktigt blir färdigt, och i detta pussel saknas det en bit (en mycket viktig bit), den biten har förvunnit, ibland har den kommit fram men till ägarens besvikelse har det alltid lyckas vara fel bit. Denna bit är nyckeln till att pusslet ska bli komplett. Kommer biten någonsin hamna rätt? Ägaren väntar och väntar, men är det i förgäves??

läste Josefin Crafoords blogg om hennes upptäckt av sajt på nätet, som handlar om övergivna platser runt om i världen. Satt och kollade runt på denna sida, vissa bilder ser lite spöklika ut.
här är några exempel.

En övergiven skola i Oregon, USA


Ett nöjesfält någonstans i Kina.


Tågstation med tåg någonstans på hawaii. (ja, det fanns tåg där)


Ett hus i London, England.

sidan: http://www.uer.ca/locations/newlist.asp

En bra låt, som jag kan rekomendera denna tisdagskväll.
Rob Pattinson - Never think