ciddly

Solen har anlänt till karlstad, sakta men säkert förvinner vintern. Det blir varmare i luften och snön blir bara mindre och mindre. Man ser liv i de gröna och människorna i staden blir allt mer gladare. Solen skiner in i min lägenheten på morgonkvisten, och att vakna med ett leende på läpparna är underbart! när man öppnar fönstret så kvittrar fåglarna. Man blir på bättre humör. Man känner vårkänslorna komma. Man städar och man studerar mer flitigt. Man vill gärna ta promenader i solen. Man längtar tills den dagen uteserveringen öppnar. Man vill ta årets första glass... kanske även årets första dopp.
Allt känns så mycket bättre när våren nårmar sig... Jag gläds så otroligt mycket för mina vänners lycka! :)

jag satt här om dagen och läste Sassas inlägg i hennes blogg. Jag känner verkligen igen mig i de ord hon skrev. Hon skrev om våren och att få känna kärleken strömma genom kroppen... och hur ensamt det kan vara...
"Jag vill dela mitt liv med någon. Min kropp, hjärna och själ är byggd för att älska någon. "

Filmen heter "farväl falkenberg" och det var väl lite så jag och Ewa kände oss när vi på torsdagen lämnade falkenberg... känner i dagsläget att jag absolut inte kommer återvända dit, om ja, så blir det nog under någon sommar... säkert fint då!
Jag tror att allt handlar om hotellet som vi bodde på, kommer inte nämna namnet på hotellet, men jag kan ärligt säga att det såg ut som ett gammalt ruttet bordell, och han som ägde stället såg ut som en hallick, en wannabe-stockholmare med nån konstigt göteborgsdialekt... även de som jobbade där var antingen tjejer från ryssland eller från thailand, ska jag fortsätta???? Vad hade jag gjort utan Ewa??
     
våran lilla mini-semester började dock i Göteborg, taxin kom och hämtade mig 05.40 på rud, och 06.03 gick tåget.
när vi väl var framme, skulle vi åt olika håll, hon till en skola och jag möta upp min moster Berra.
Måste punktera att jag varit i göteborg sådär två gånger i mitt liv, och då har det varit Liseberg i all ära, därefter har jag heller inte åkt "buss på räls" som jag kallar det. först satte jag mig på fel, och sen visste jag ju inte hur man tröck på stopp... och det pinsammaste var när jag satt helt själv kvar, och chaffören ropar ut till mig att detta var sista hållplatsen... jag ler lite försiktigt, skrattar till och går snällt av... hopp, tänkte jag då, vart fan är jag?? ringer moster, som har skratten uppe vid halsgropen, försöker förklara vart jag ska ta mig, efter en timma är jag framme, skulle ha tagit 10 min om jag inte åkt fel. Men samtidigt fick jag se lite olika delar av Göteborg!!! men men... man kan inte alltid vara bäst på allt!! :)
Hade en hel mysig dag med min moster!

för att återgå till falkenberg igen, så behövde jag och Ewa besöka deras systembolag för att klara av natten...
Vi hade romantisk middag på Harrys, då vi frågade bartendern vart man går ut en onsdag här... hon svarade, att det gör man inte... nehe, tänkte vi... vad ska vi hitta på???

säger bara, det är skönt att vara hemma igen :)

varför gå man på samma nitlott två gånger, varför låter man det hände en gång till, samma sak liksom, är det för att man tror att det inte kan hända fler gånger?
jag vill sätta upp mål för att orka, och lita på mig, jag finner jätte bra mål, men det slutar alltid med att jag ligger i soffan stället och slöar... jag skulle behöva någon som slår till mig riktigt hårt och får mig att komma på fötter igen. Jag behöver en person som kan få ur tummen ur mitt arsle så att jag gör något...

min tv står på, just som jag tittar till så är det en scen då Big Ben i London exploderar... det såg verkligen verkligt ut...
Jag kan lova att det är mäktigt att stå och kolla på den stora byggnaden i real-life!
  -  Jag kanske inte ser så road ut!!!




Kommer jag någonsin få ett svar?

Min födelsedag är nu passerad, på både gott och ont. Mysigt som tusan att vara hemma hos min käre mor och fira hennes och min tillsammans. Vad skulle jag göra utan dig, du har format mig till den människa som jag är idag...


Nu har jag blivit sådär nojjig igen.jag tycker inte om att ha denna nojja, av att inte veta ut eller in... jag orkar inte med dessa tankar jag har. Speciellt inte när jag har skola att tänka på som just nu inte kommer på första plats... jag orkar verkligen inte detta just nu...

Finns det något ordbok om knepiga personer? jag har en hel del frågor som jag vill ha svar på. Om någon har, så hör av er till mig, det vore underlätta massor just nu.

   -  De tre musketörerna, som övervinner alla blåsväder...

  -  De berömda skånepågarna...  i gott och ont!

Should i stop believe??