känslan

Just nu stäcker sig en mörk dimma över strängnäs och de som känner..
Jag känner igen känslan, jag känner igen smärtan, jag känner med de anhöriga.
att vänta på att han ska komma tillbaka, att känna att när som helst kommer han genom dörren.. vilken sekund som helst. det tar lång tid innan man kan acceptera att han aldrig kommer gå genom dörren igen.
Man kommer inte få höra hans skratt igen, eller känna hans doft, eller få känna hans närvaro.

Jag kan inte förstå hur det känns för en förälder som förlorat sitt barn, men jag vet hur det känns att förlora en vän, en betydande person. och smärtan består. smärtan kommer hålla i. smärtan är olidrigt. smärtan gör ont.
Fast det gör som ondast nu, så kommer det kännas bättre med tiden, smärtan kommer avta, lite, så småningom...
Men nu känns allt hemskt, och nu är det viktigt att ta hand om varandra.

Livet är för kort för att tas för givet, säg till dina medmänniskor att de är betydande. säg det gärna en gång för mycket, bara du är säker på att de vet hur du känner!!

Vila i frid, Charlie!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0