ciddly

Det var en tid då jag hatade strängnäs, ville inte vara kvar, gjorde allt för att komma iväg, staden gjorde mig mycket illa. jag flyttade iväg, och har nu bott utan för strängnäs gränser i snart fyra år. Men det hände något på vägen, jag började längta hem, jag ville hem. jag ville flytta hem igen. Är det för att man växt upp och ser saker och ting annorlunda? är det för att man låtit det gamla begravas och se allt med nya ögon? Oavsett frågorna så vet jag vart mitt hjärta är, vart jag vill bo och leva.

- Jag ser något sött, och nästan rart. Han som var elak och brutal, så uppenbart.
Nu är han snäll, ja, absolut. Jag undrar så vart han har gjömt det där förrut...

- Hon såg på mig, visst var det så?! Och fast jag rörde henne, stod hon kvar ändå.
Jag har nog fel, ja, absolut. Men hon har aldrig sett på mig sådär förrut.


Vem kunde tro? vem hade drömt? vem visste om? vem tänkte så? vem hade talat om ett par, och menat dem? Men jag tror säkert vi ska få ett svar till slut. Det kanske finns någonting som inte fanns förrut?

När jag känner att jag förtjänar att må bra och har ett leende på läpparna att det finns en ljus i tunneln, så har det alltid kommit något i vägen och slagit undan mina ben. Snälla, detta leende vill jag ha kvar, i evigheter. Jag ler, mår bra, är lycklig. Låt mig denna gång få vara det!

jag är så glad att du är min! Och jag är så glad att jag är din!

En ny dag, och känslorna har lagt sig lite. jag har tagit in allt nu. och när jag tänker på allt så gör det mig så himla lycklig. trodde aldrig att det skulle bli ett avslut på allt ont, och välkomnande av allt det goda och positiva i livet.