Alkohol...

Fullt ös, medveteslös (nästan) har det ofta varit förr, och nu på eskilstunas 350 års jubileum skålades det högt i skyn. Men alkohol tar inte på mig längre, jag vet också varför, men egentligen ska det vara tvärtom... känns det som... men min kropp har en spärr, som aldrig släpper. Kommer jag någonsin att gå vidare, efter allt?? jag vill så gärna... jag vill bearbeta allt.

350 år, jävlar va gammal du är, eskilstuna! denna stad har jag en historia med, och när man är där, kan man känna att man blickar tillbaka på sitt gamla liv, med alla minnen som finns, det ger mig ett leende på läpparna. Dessvärre hann jag inte träffa mina damer, två av tre hann jag träffa, saknar dig barro, vill snart träffa dig.
Caisa och tezzi hann jag träffa. Kan inte komma ihåg när jag träffade min sångfågel sist, det är jobbigt att vara ifrån sina vänner, speciellt länge. men sommaren är lång, måste ses mer.
    - Jag och Tezzi.

Madde bjuder på sig själv, men efter att någon tryckt på hennes repeatknapp så hon går runt och sjunger en mening i Tingeling-låten hela vägen från torget till loket fick jag nog... :P
När vi var i stan ville jag ta ett fint kort på eskilstunas kyrka, men finn ett fel, ett fel som inte alls ville flytta på sig...




Tiden läker alla sår, jag väntar fortfarande... för vissa sår går inte att läka...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0