rep, rep, rep, rep...
På lördag så visar vi upp det vi repat till. På lördag så kommer aula magna fyllas med glädje, sång och musik, även dans... Jag ser fram emot det som fan, första uppträdandet med kören! synd bara att man bor så långt bort från familjen, att dom inte har möjlighet att se, en person som jag verkligen hade velat komma är min morfar.
Minutrarna innan jag bloggar vet jag precis vad som ska skrivas, men när jag väl sätter mig så får jag en sån jävla brain-fart... det blir helt svart... hm, va ska jag nu hitta på då..?
För första gången på universitetet så trivs jag som fan med min studiegrupp, vi blev bundisar redan första dagen, vilket är så otroligt viktigt om man ska kunna arbeta med varandra, nu ska vi gå på bio på onsdag, att se en film, vars bok vi har i kursen. - Flyga drake heter filmen.
Kursen i säg är skööön, nästan bara halvdagar och ledig typ varje fredag... gött mos.
Vissa säger att det är roligt, vissa säger motsatsen, fatta att det gör det hela mycket mer komplicerat än va allt redan är. Men herregud, NU? det tog bara sådär fem år eller nåt? men däremot säger jag inte att det är försent... men vad händer sen då? när musiken slutar spelas? återgå till vardagen?
Brydde du dig verkligen om att du faktiskt sårade mig?
