du kan inte spela fotboll utan boll
Låt mig få hålla om dig en gång till, det är den enda chansen att jag ska kunna känna.
Men du bröt ner mig o nu kan jag inte känna längre.
Jag älskar dig, men det är så overkligt. jag kan inte ens övertyga mig själv, det känns som att det är en helt annan röst som talar.
Ohja, tårar kommer... men försöker hålla dem tillbaka, men det gör för ont.
jag försöker förlåta men nu får det fan räcka, kan det återgå till det vanliga? kan vi lösa det?
Ohja, sanningen gör ont, men lögnerna desto mer. hur kan jag ge något när jag älskar dig mindre än förr?
Du lärde mig spela fotboll, men du tog ifrån mig min boll.
Men du bröt ner mig o nu kan jag inte känna längre.
Jag älskar dig, men det är så overkligt. jag kan inte ens övertyga mig själv, det känns som att det är en helt annan röst som talar.
Ohja, tårar kommer... men försöker hålla dem tillbaka, men det gör för ont.
jag försöker förlåta men nu får det fan räcka, kan det återgå till det vanliga? kan vi lösa det?
Ohja, sanningen gör ont, men lögnerna desto mer. hur kan jag ge något när jag älskar dig mindre än förr?
Du lärde mig spela fotboll, men du tog ifrån mig min boll.
Jag vill få ett stopp nu.
klockan visar sent på kvällen, då min telefon ringer.
- hur mår du? frågar en mycket kärleksfull röst.
Just då känner jag lugnet passera min kropp, jag blir pigg och glömmer bort att jag faktiskt blev väckt. Rösten tillhör den person som vet precis hur jag fungerar och alltid varit en person som alltid berättar rätt saker och får mig att faktiskt känna hopp om att det kanske finns en lösning till allt just nu. Jag litar på personen, och hon har aldrig haft fel förr.
När hon intalar mig om sanningen känner jag hur mina tårkanaler börjar fyllas och rösten börjar svaja. Jag försöker att svälja mina tårar, vill inget annat. Hon intalar mig att det inte är mitt fel, att jag inte gjort något illa.
jag litar på hennes ord och hon får mig på andra tankar.
samtalet slutar med att hon fick mig att skratta.
det är vad vänner är till för.
she came back!
- hur mår du? frågar en mycket kärleksfull röst.
Just då känner jag lugnet passera min kropp, jag blir pigg och glömmer bort att jag faktiskt blev väckt. Rösten tillhör den person som vet precis hur jag fungerar och alltid varit en person som alltid berättar rätt saker och får mig att faktiskt känna hopp om att det kanske finns en lösning till allt just nu. Jag litar på personen, och hon har aldrig haft fel förr.
När hon intalar mig om sanningen känner jag hur mina tårkanaler börjar fyllas och rösten börjar svaja. Jag försöker att svälja mina tårar, vill inget annat. Hon intalar mig att det inte är mitt fel, att jag inte gjort något illa.
jag litar på hennes ord och hon får mig på andra tankar.
samtalet slutar med att hon fick mig att skratta.
det är vad vänner är till för.
she came back!
