relationsanarki

Jag kan inte berätta vad det egentligen är, bara hur det känns som. och allt just nu känns som knivar mot min ruta. jag har svårt att andas ändå ska vi fortsätta bråka?! och medans vi bråkar, så ska vi känna hur det känns när allt är dåligt.
replikerna kommer...
- vart ska du?
- jag lämnar dig.
- nej, kom tillbaka
vi springer tillbaka till varandra, det är så galet, för när det är bra mellan oss är det helt underbart, du är stålmannen och jag är Lois Lane. men när det är dåligt... är det verkligen hemskt.

Jag har aldrig älskat någon så intensivt som jag älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0