ciddly

Att ta tåget bakåt i tiden, dit till brunnsvägen i strängnäs är på både gott och ont. En konstig mix av blandade känslor väller upp, både negativa och positiva.
Många ser mig med sina ögon och ler då de säger att - fan va du är stark som tagit stegen ur denna håla och är på väg någonstans. Visst, jag håller med, att flytta var nog det bästa för mig själv.
Sitter i mitt "flickrum" hon mor och filosofierar... vad hade hänt om jag inte flyttat? jobba kvar som vik på riagården tills man blitt lasad och fått fast? hoppat in som vikarie på skolan för att sen få slag i ansiktet att de måste dra ner på personal eller att man inte har utbildning.. eh, va fan! varför rota i det som varit och varför tänka i banor som inte exicterar? Jag har det bra här i strängnäs. Som alla andra städer är strängnäs en riktigt sommarstad, det är då den glänser med all sin glans, mälaren gör så att många turister kommer in i hamnen med sina båtar för att se staden. Det som gäller i sommar är Jehovas Vittnen och de berömda Irländarna som lever här. Ha, bara ikväll när jag och några vänner gick till Waldermars så kunde man lätt tro att man var på ett uteställe i dublin eller liknande, de håller på att ta över våran stad :) men charmiga är dom! Kanske inte de dära vittnena, kommer i familjer, finklädda - helst mycket kläder, och då spelar det ingen roll vilket väder det är och så har dom på sig en bricka, typ som en namnbricka där det varje år står ett nytt citat eller kanske vägledning eller va det är. detta år är det något i stilen med att man lever med guds själ.. eller ande... what ever, i don't give a s**t

genom att åka hem så måste man även leva sig igenom det som gör ont och gjorde ont, var hos kenny idag, tyvärr så var jag på begravning och då passade jag på att gå och hälsa på min vän som "lever" under en sten i en vacker skog utanför åker, precis vid kyrkan. Det var bra med honom, han saknade mig och att det är dags att lägga det som har hänt bakom sig, han har absolut rätt men hur lätt är det?
Idag befann jag mig på en plats, som jag inte självmant går till, just för minnena som finns och även ett mycket speciellt ställa där en helt ofatbart händelse var - kyrkan. Där jag för ett år sedan sa adjö till en kär vän. Och just idag så förstod jag på något sätt att jävlar va jag saknar denna människa, det gjorde jätte ont när jag tänkte på det.

Runeborg gör comeback i fotbollslaget imorgon, hur kommer det gå? jadu, ungefär lika bra som det är för en elefant att gå balansgång på en smal tråd i taket :) är ni med mig då? jag har då inte tränat någon fotboll sen januari...



I suck, jag vet men att skriva i bloggen måste jag verkligen vara motiverad till att göra, såg att det var relativt längnesen jag skrev. men jag fåtr väl bli bättre. promise!
sägen nu ja!